Denna olycksaliga vecka

Förra söndagen var vi på G för att åka till hanen som skulle para min lilla Tanja på måndagen - Det blev inget kan jag lugnt säga!
På söndags eftermiddag gick jag en tur med alla hundarna över ängarna här. Vi har gått där hur många gånger som helst men just den här dagen så drog Tanja ett järn in i skogen. Jag ropade på henne då vi andra började gå hemåt. Hon kom i rasande fart, såg inte diket som var täckt med ängsgräs, istället hörde jag henne skrika så fruktansvärt. Jag sprang dit med andan i halsen och såg henne ligga där på botten med skräckslagna ögon. Snabbt lyfte jag upp henne och såg med en gång att hon brutit det högra frambenet, det dinglade rätt ut åt sidan. Jag gick försiktigt hem med henne skrikandes i min famn. Jag ringde veterinären direkt "Nej ni kan inte komma på över en och en halv timme". De hade mer akuta fall men det här var ju också akut!!! Det blev en lååång väntan kan jag lova. Jag hade Metacam hemma så jag gav henne det för smärtan. Väl där röntgades hon, ja ni ser själva. Hon övervakades på djursjukhuset den natten och när vi hämtade henne på måndag förmiddag så var hon spjälkad. Men ??? skulle hon inte opereras? Vi fick vänta ända tills på onsdagen då det inte fanns någon specialist.
Det blev två helvetiska dagar. Hon hade så ont det gick knappt att stöta i benet och hon ville sitta i min famn HELA tiden. Så i onsdags opererade de in en platta som skruvades fast i hennes lilla ben. Vet. sa att hon skulle kunna gå på benet direkt. Direkt? Idag är det söndag och jag har tagit av henne bandaget, enligt ordination! Men ojojoj så ont hon har trots den smärtlindring hon får. Ett avslut på stygnen sticker ut och den ville hon slicka på men jag är rädd att hon biter i den så nu åkte tratten på. Lilla gumman! Inte sjutton vill hon sätta ner det benet, nej min lilla plutta fortsätter hoppa omkring på tre ben.
Sååå faktiskt har jag ett problem, hon får inte springa med de andra fyrfotingarna på minst en månad. Hon får bara Gå här ute och i koppel hur tråkigt är inte det för den här lilla hoppetossan...pust! Ja just nu går det ju bra men sen!!!
Vi ska tillbaka om 14 dgr för att ta stygnen och röntga. Han sa att det kunde bli komplikationer, typ skruvarna lossar eller att de skruvit åt dem för hårt osv och då måste hon öppnas igen - neeej!!!
Eventuellt ska plattan tas bort och då måste hon opereras Igen. Jag hoppas hon kan ha den kvar.
Alltså man ska inte räkna pengar... men fasen va dyrt allt blir! Försäkringen täcker inte på långa vägar - vad göra? Lån heter det!
Nu har jag försäkrat upp Kira och alla småhundarna för en sak är säkert, det här vill jag INTE uppleva igen! 
Jag älskar min Tanja, hon är värd allt !!!

Hoppas jag kan få upp smilet till nästa gång - eller hur! :)